Historien bakom Aspenäs Herrgård

Sägner från 1400-talet

Enligt myter och sägner fanns det bebyggelse på Aspenäs redan på 1400-talet, men det är först i samband med Brynte Birgersson Lillie som den 18 november 1569 erhöll mark som en gåva från Johan III, som det finns säkra historiska uppgifter. Det var just Brynte Birgersson Lillie som sedermera lät bygga Aspenäs Säteri, det vi idag kallar Aspenäs Herrgård.

Färdigt Aspenäs 1572

1572 stod Aspenäs färdigt. Ägaren, som då kallade sig Brynte Birgersson af Aspenäs, var vid denna tid mest ryktbar som framgångsrik fältherre under nordiska sjuårskriget, men senare även som regional överbefälhavare i Västergötland och ståthållare på Älvsborgs fästning. Gåvan från Johan III var möjligen en belöning för militära bragder, eller ett försök att förebygga alltför vänskapliga förbindelser mellan mottagaren och kungens bror tillika rival, Erik XIV. Släkten Lillie kom att stanna på Aspenäs från 1569 till 1730. En av ättlingarna, överste Johan Abraham Lillie, gav sin hustru, Fru Karin Stake till Wallox-Säby, sätesgården Aspenäs i morgongåva, tillsammans med hälften av de gårdar och lösören han kunde ärva eller förvärva. Samme Johan Abraham sägs ha varit värd för Karl XII på hans väg till dödsskjutningen i Fredriksdal.

Ett frälsesäteri

Fram till år 1800 var Aspenäs ett frälsesäteri, det vill säga ett lantgods avsett för åkerbruk, som till följd av ägarens privatställning som frälseman hade befriats från skatt till kronan. Frälsegods uppstod genom gåvor från kungen till adelsmän. Syftet var att belöna, men också att binda adeln till staten. År 1617 flöt termerna säteri och sätesgård samman, och sätesgården definierades därefter som "det säteri som bebos av en adelsman".

Ägare med varierande framgång

Efter släkten Lillie följde en rad mer eller mindre kvalificerade innehavare som drev verksamheten Aspenäs vidare med varierande framgång. Anders Nilsson, adlad Cederflycht (1670-1747) tillträdde 1730. Han sålde järn och brännvin och var dessutom kapare utanför Västkusten - en lönsam kombination. År 1748 köptes Aspenäs säteri av Nils Lilliekreutz, som var bulvan för den verklige köparen, köpman Nicolas Jacobson. Eftersom Aspenäs fortfarande var ett frälsegods, måste ägaren vara adlig. Affären ordnades så att Lilliekreuyz pantskrev fastigheten till Jacobson, som sedemera adlades (1756) och då kunde köpa Aspenäs. von Jacobson uppförde en praktfull huvudbyggnad i trä, rustade upp ekonomibyggnaderna, odlade omfattande trädgårdsanläggningar och startade ett tegelbruk i närheten. Han var även en köpman med monopol på sockertillverkning i Göteborg. Samuel Bagge kom att överta Aspenäs på ett liknande sätt, när von Jacobsons son, Jacob, svårt skuldsatt var tvungen att sälja Aspenäs år 1780. Bagge handlade med tjära, järn och jordbruksprodukter. År 1800 fick han Kunglig Majestäts tillstånd att köpa Aspenäs med flera frälsesäterier. Med tilltagande ålder försummade han dock underhållet av gården.  År 1808 tog en av sönerna över, varpå egendomen delades upp.

Den nuvarande herrgårdsbyggnaden uppförs

Nu köptes Aspenäs, i minskat format, av Johan von Holten. Han lämnade sin dåvarande karriär bakom sig för att ägna sig åt upprustningen av det förfallna herresätet. Den nuvarande herrgårdsbyggnaden, uppförd 1823 på en husgrund från 1500-talet, är Johan von Holtens verk.

Seatons dagar - Aspenäs storhetstid

De täta ägarbytena fortsatte, men ännu väntade den riktigt stora tiden för Aspenäs Säteri. Den inleddes först 1894, i samband med att grosshandlare Arthur Seaton tog över. Arthur Seaton var en företagsam man med näsa för nymodigheter, men också för stil, elegans och yppersta kvalitet. Detta kom att märkas på Aspenäs i alla avseenden. Det blev nu en mönstergård med paraddjur som rasrena hästar och kor med god stamtavla. En lindallé planterades för att leda vägen fram till egendomen där park och trädgård uppfördes med nya slags blommor och träd, allt i engelsk stil.

Seatons höll många överdådiga fester med dåtidens överklass, till och med det svenska kungahuset fanns bland gästerna. Besökarna hämtades av Carl Emil Johansson vid järnvägsstationen i Jonsered och transporterades med ångslup över sjön till Aspenäs säteri. År 1900 ersattes slupen av en eldriven båt vid namn Giralda.

Familjen Seaton var för sin tid ovanligt generösa och omtänksamma gentemot sin personal och sina vänner. På jularna skänktes julklappar till anställda och deras barn. Lönerna för de anställda höjdes och familjen donerade pengar till Lerums kyrka. När kyrkan renoverades och byggdes om 1899-1900 bekostades målningar och fönster som utfördes av Reinhold Callander. I dessa dekorationer ingår också donationer från släkten Seaton och tidigare Aspenäsägarna Lillies och Cederflychts.

Makarna Tellanders testamente

När Arthur Edward Seaton dog år 1912 tog hans son George över driften. Tiderna var tuffa och George var inte lika duktig affärsman som sin far. Under perioden 1927-29 styckades den sista marken upp och såldes. Herrgårdsbyggnaden med tillhörande mark på 5,5 hektar köptes då av grosshandlaren Axel Valdemar Holm.

De sista privatpersonerna som ägde och bodde på herrgården var makarna Tellander. De köpte herrgården 1930 och bodde där fram till 1958. Makarna hade i ett testamente donerat Aspenäs Herrgård till Lerums kommun.

Dags för konferens!

År 1966 bildades Stiftelsen Aspenäs Gården, som lät bygga konferenslokaler och hotellrum på Aspenäs. Hotell- och konferensverksamheten startade 1967 och såldes 1991 till Morgan Persson. År 1994-95 utökades kapaciteten till 181 gästbäddar och konferensutrymme för 240 personer. År 2000 såldes så verksamheten till Comwell. Idag heter vi Aspenäs Herrgård och är en plats för möten och vi vänder oss framförallt till gäster som kommer för att konferera. Här finns plats för flera hundra gäster. Men vi är också värd för många bröllop och storslagna födelsedagar.